Hemma hos Steve Angello i Stockholm.

Steve Angello visste redan i tidig ålder att han ville hålla på med musik. Han har alltid hittat inspiration i miljöerna runt omkring sig, oavsett om han har ägnat sig åt rollen som DJ, artist, musikproducent eller entreprenör. Ur detta konstanta sökande efter nya infallsvinklar har också ett stort intresse för kultur och historia slagit rot och kunnat växa sig allt starkare med tiden.

Efter flera år i Schweiz och USA valde Steve och hans fru och två döttrar att flytta hem till Sverige igen. Valet landade på en q-märkt våning från 1600-talet, mitt i hjärtat av Stockholm. Det är ett fantastiskt hem där historia samsas med personlighet och nytänkande.

Du har många strängar på din lyra; musikproducent, artist, entreprenör, designer - listan kan göras lång. Hur kommer det sig att du är så mångfacetterad?

Uttråkad. Det handlar bara om att vara kreativ och när någonting sedan stannar upp och blir affär, då tror jag att jag tappar intresset. När den kreative delen är över så släpper jag det. När jag inte jag gör musik så måste jag motivera och stimulera hjärnan med någonting annat. Jag måste hålla igång för att inte tappa det. När jag till exempel renoverar så går jag in i det fullt ut för att sedan hoppa ur igen. Men musiken är kärnan och det jag alltid kommer tillbaka till.

Jag tror att jag var trött på avsaknaden av kultur. Jag tycker om att ta in allt som händer runt omkring mig och behöver känna att det finns någon typ av historia. Att det finns ett värde i det man sysslar med. Jag blev ganska trött på att ingenting var äldre än en viss tid och att alla referenser som du har runt omkring dig bara går tillbaka 60 år. Så fort du kommer till Europa så har du flera tusen års historia. Jag har alltid varit intresserad av just arkitektur och blir väldigt inspirerad av det visuella när jag gör musik. Jag måste ha mitt artwork klart innan jag gör låten, för jag måste veta vad jag gör låten till. Så jag tror att ju längre tid vi var hemifrån, desto mer saknade jag det och ville tillbaka till Europa.

Det är kulturen. Jag har aldrig köpt en bostad som speglat historia. Det var det jag var ute efter. Jag tittar upp här i taket ibland och tänker att någon faktiskt har målat det här för typ 400 år sedan. Kultur är viktig för mig. Vi vill känna att vi bor i just Stockholm, för Stockholm har ju en speciell historia som går väldigt långt tillbaka i tiden. Jag gillar att vara hemma mycket, jag orkar inte gå ner på stan. När jag gör musik, är kreativ och har många möten så sitter jag helst hemma om jag inte är i studion. För mig är det viktigt att kunna ha en plats där jag kan vara utan att känna att jag sitter i en lägenhet mitt på dagen. Det var det som var svårt att hitta. När vi köpte det här fick jag ännu större intresse för husets historia. Jag har en hel pärm härifrån där det står om allt som har hänt här i den här lägenheten och det känns väldigt inspirerande.

Oftast när man köper något och renoverar så blåser man bara ut allting och börjar om, eller fixar väggar och målar. Här fanns så mycket historia som man inte vill eller kan röra. I Los Angeles har vi ett jättestort hus där vi har kunnat göra exakt vad vi vill men charmen med det här var att vi fick hoppa in i något kulturellt och sedan jobba runt det. Det var ganska skönt faktiskt. Det var lite speciellt och det är första gången jag har gjort det. Här är man en del av en historia.

De har jättemycket respekt för det och tycker att det är som att komma in i ett museum. Så de går runt här som att det är en kyrka och det är lite coolt faktiskt, för de förstår och respekterar det. Jag tror att de är lika fascinerade av det här som vi är.

Du menar att allt måste vara rakt och att det måste finnas två av allting här? Har du tänkt på det? Det funkar inte annars. Men jag tror att det beror på att jag har rest mycket sedan 15 års ålder. När man reser så mycket med 250 spelningar per år så krävs en viss ordning. Du måste ha struktur och det måste funka. 90 % av mina senaste 20 år har jag bott på hotellrum och de är ganska städade så det är bara en vana. Jag städar mina hotellrum och bäddar och fixar innan jag går därifrån. Jag kan inte låta någon annan göra det för jag skäms över att någon ska behöva städa efter mig. Jag packar alltid dataväskan på ett speciellt sätt. Det har varit så i många år och mönstret går inte att bryta, utan det sitter där nu.

Ja, alltså de ugnarna jag har är helt sjuka. Jag har ånga, grill, jag har allting. Så när jag ska göra en perfekt köttbit så hoppar jag runt bland olika lägen beroende på vad jag vill göra. Till exempel om jag först ångkokar köttbiten så att den blir varm inuti så kan jag sedan grilla den och efter det kan jag köra varmluft om jag känner för det. Men det som har hänt är att teknologin med åren har tagit det till en helt ny nivå. Du behöver inte ens kunna laga mat. Den säger i princip till dig hur du gör, så det är lite fusk. Ugnarna har ändrat hela min grej och sättet jag lagar mat, de gör ju allting. Sedan har jag mina eldpistoler och rökmaskiner, men det är för att ”spicea” till det lite.

Det är hjärtat. Vi hänger alltid i köket. Jag vet inte om det är för jag har lite blod från Medelhavet men det har blivit så att köket alltid är den centrala punkten för mig. När vi har vänner över så måste vi alltid be dem gå in i vardagsrummet efter några timmar. Jag vet inte varför, köket är mysigt och blir ofta en del av umgänget, i alla fall för oss. Det finns jättefina kök men det är väldigt många som det inte ens går att laga mat i. Jag kör så hårt så för mig måste köket kunna vara en arbetsplats. Hela det här köket är i materialet corian, förutom bänken som är rostfri för att det ska vara lätt att hålla den ren och fräsch. Helst skulle jag vilja ha högtryckstvätt. Jag vill kunna laga mat och efteråt kunna göra i ordning köket på 10 minuter utan att behöva tänka på eller vara rädd för att råka förstöra köket på något sätt. Jag lagar ju mat, jag arbetar. I köket jobbas det ordentligt och det är samtidigt hjärtat av hemmet.

Jag gör det. För mig är det här alltid hem, jag är alltid hemma. Jag flyttade nog hit mentalt innan vi flyttade hit fysiskt. Stockholm är ”fett”, det är bara det att folk inte har fattat det. Många klagar men jag tror att man bara behöver våga lite mer i livet. Bränn köttet!